Denna uppgift bestod av att göra sin egen hålkamera och sedan ta bilder med den. Vi gjorde våra kameror av gamla kakburkar med lock.  Vi gjorde med hammare och spik ett så litet hål som möjligt på burken. Mitt emot hålet, på andra kakburks sidan, satte vi  fast ett fotopapper med hjälp av tejp så att ljuset utifrån ska belysa pappret genom hålet. Vi täckte sedan över hålen och gick ut för att fotografera.

Jag fotade vid två tillfällen med samma hålkamera. Första gången var det senare på eftermiddagen och mörkare ute och andra gången var det på morgonen i solen. På grund av de olika ljusstyrkorna så krävdes mycket olika exponeringstider när fotona togs. På eftermiddagen låg det på ungefär 1 minut och på morgonen så var det närmare 10 sekunder. Hålet på min kamera blev dock lite för stort så att det var väldigt svårt att få bra skärpa och hitta den rätta exponeringstiden.

Vi har i efterhand skannat in bilderna till datorn och i photoshop, kopierat bilderna, inverterat dem och satt orginal bilderna (negativen) bredvid de inverterade så att de speglar varandra.  Den första bilden togs på andra tillfället, alltså på morgonen. Den blev skarpast av alla mina hålkamera bilder och jag tycker om att man ser grenarna på träden så klart, den svarta avlånga fläcken till vänster på den inverterade bilden är jag som poserade framför kameran, med tanke på att exponeringstiden då låg på 10 sekunder så fick jag springa fram och tillbaka för att släppa och sedan täppa till hålet på kameran, det kanske bidrog till att jag är helt suddig.
Både andra och tredje bilden togs på eftermiddagen, det första tillfället. Tyvärr blev tredje bilden förstörd i framkallningen eller under exponeringen. Den andra bilden var en av de första bilderna jag tog och jag ville se hur bra det gick att ta lite bilderna lite närmare. På bilden sitter jag framför kameran med K-huset bakom mig. Bilden blev väldigt mörk respektive ljus så man ser inte jättemycket, men det går att antyda mitt ansikte och trädet i bakgrunden syns bra vilket jag tycker om.

Efter man har belyst bilden täckte man över hålet igen och sedan framkallde den i fotolabbet. Bilder som tagits med hålkameror blir hegativs, och för att få de positiva skulle man redigera de i photoshop.  Jag fann uppgiften gansak svår då jag hade en kort belysningstid på 5 sekunder. På vissa miljöer som jag ville ta bild på behövde bara 3 sekunders belysningstid, och det var svårt för mig att avgöra hur många sekunder som behövdes för att få en skarpare bild. Jag är ganska nöjd med resultatet eftersom det var svårt att få en skarp bild pga av hålet på kakburken var för stort.

Alla bilder redigerades om till positiv genom photoshop. Jag ändrade även lite på kontrasten samt nyans och mättnad.

Till vänster så ser ni bilden som tagits med hålkameran (negativ bild), och till höger är bilden omvänd till positiv genom photoshop. Jag tog den här bilden för miljön skulle ge en cool effekt med träden och byggnaden när bilden var negativ.

Jag och min kompis tog den här bilden tillsammans då vi ville se om  hålkameran kunde ta skarpa bilder på människor.

Här är en bild på mig och min andra  kompis. Nu ville jag se om min hålkamera kunde ta en skarp bild på ansiktet.

Den här bilden togs utanför K-huset med min kompis som lutar mot väggen. Här var det svårt att hinna ta en bild på mig själv då jag skulle vara tvungen att springa fram och sedan tillbaka för att täcka hålet pga den korta belysningstiden, därför bad jag min kompis att stå som modell.

Det här var den första bilden jag tog. Originalet är till vänster och till höger är samma bild inverterad i photoshop. Som man kan se är de bilderna vi tog negativ. Det första jag såg var att jag måste haft en läcka i min burk då en del av pappret fått alldeles för mycket ljus. (Pappret kan eventuellt varit ljusskadat.) Eftersom hela bilden fått väldigt mycket ljus och därför blivit väldigt “mörk” bestämde jag att minska tiden. Jag valde även att tejpa igen kakburken efter jag stoppat in fotopappret för att minimera risken för ljusinsläpp.

Här valde jag att ta ett grupp-porträtt. Man kan se att tiden passar mycket bättre och jag har fått in fler detaljer i bilden. Jag valde också att ta bilden på en plats som var ljusare där solen låg på mer vilket också hjälpte.

Det här var den sista bilden jag tog och den jag anser blev absolut bäst. Det märks att jag lärt mig vilken tid och vilket ljus som passade absolut bäst för just min hålkamera. Jag blev super nöjd med detaljrikedomen i bilden och framför allt skärpan som blev nästintill lika bra som med en riktig kamera. De mörka träden gör sig snyggt mot den gråa molniga himlen och skolbyggnaden bryter av bra i bakgrunden.

En av sakerna jag märkte med den här uppgiften var att det kunde vara svårt att tyda hur bra bilden blev med negativen då de kunde se mycket bättre ut när man inverterat dem. Det gällde även att vara tålmodig eftersom man fick försöka flera gånger innan man hittade rätt “inställningar” så att säga. De var dock väldigt häftigt och man blev nästan mer stolt över dessa bilder än över andra man tagit som kanske egentligen blivit bättre, för att de här verkligen hade mycket jobb bakom sig. Jag märkte även att de var lättare att få skarpa bilder när jag tog bild på byggnader etc och inte saker som rör sig, som när vi tog självporträtten. Trots att vi stod så stilla som möjligt när vi tog själva bilden är det ju omöjligt att stå helt stilla och man behövde dessutom gå fram och tillbaka när man ställde ner kameran och /släppte/täckte hålet.

hej!

Hålkameran var en väldigt intressant upplevelse .

En hål i en pepparkakors låda kunde helt enkelt göra en sånt fin bild men skolans byggnad i bakgrunden.

för mig var det 3 minuter som skapade bilden då jag hade mobilen i handen för att räkna tiden.

tack

Haider 29-02-2014