Hålkamera

Vi fick i uppgift att göra en alldeles egen hålkamera och sedan ta bilder med den. Först fick vi varsin kakburk, rund och relativt stor. Vi gjorde sedan ett väldigt litet hål på den sidan som vi valde som framsidan. Jag lyckades göra ett otrolig litet hål vilket var bra för att de gjorde att mina bilder hade möjligheten att bli bra och skarpa. Vi gjorde själva hålen med en liten spik, hammare och papp att hålla under som stöd. För att ta själva bilderna gick vi in i mörkrummet och la in fotopapper på den sida inuti burken som låg mittemot hålet. Vi la sedan på locken, höll för hålet med våra fingrar och gick ut. Sedan ställde vi burken där vi ville ta bilden, släppte hålet och väntade. Eftersom min burk hade ett så pass litet hål visste jag att den skulle behöva lite längre tid än de som hade större hål. Då vi tog första bilden hade vi ju ingen aning exakt hur lång tid som behövdes så de blev mer som ett test. När vi låtit tiden gå täckte vi för hålet igen och gick in i mörkrummet och framkallade bilden. Vi analyserade sedan bilderna för att se om de behövdes mer eller mindre tid.

Det här var den första bilden jag tog. Originalet är till vänster och till höger är samma bild inverterad i photoshop. Som man kan se är de bilderna vi tog negativ. Det första jag såg var att jag måste haft en läcka i min burk då en del av pappret fått alldeles för mycket ljus. (Pappret kan eventuellt varit ljusskadat.) Eftersom hela bilden fått väldigt mycket ljus och därför blivit väldigt “mörk” bestämde jag att minska tiden. Jag valde även att tejpa igen kakburken efter jag stoppat in fotopappret för att minimera risken för ljusinsläpp.

Här valde jag att ta ett grupp-porträtt. Man kan se att tiden passar mycket bättre och jag har fått in fler detaljer i bilden. Jag valde också att ta bilden på en plats som var ljusare där solen låg på mer vilket också hjälpte.

Det här var den sista bilden jag tog och den jag anser blev absolut bäst. Det märks att jag lärt mig vilken tid och vilket ljus som passade absolut bäst för just min hålkamera. Jag blev super nöjd med detaljrikedomen i bilden och framför allt skärpan som blev nästintill lika bra som med en riktig kamera. De mörka träden gör sig snyggt mot den gråa molniga himlen och skolbyggnaden bryter av bra i bakgrunden.

En av sakerna jag märkte med den här uppgiften var att det kunde vara svårt att tyda hur bra bilden blev med negativen då de kunde se mycket bättre ut när man inverterat dem. Det gällde även att vara tålmodig eftersom man fick försöka flera gånger innan man hittade rätt “inställningar” så att säga. De var dock väldigt häftigt och man blev nästan mer stolt över dessa bilder än över andra man tagit som kanske egentligen blivit bättre, för att de här verkligen hade mycket jobb bakom sig. Jag märkte även att de var lättare att få skarpa bilder när jag tog bild på byggnader etc och inte saker som rör sig, som när vi tog självporträtten. Trots att vi stod så stilla som möjligt när vi tog själva bilden är det ju omöjligt att stå helt stilla och man behövde dessutom gå fram och tillbaka när man ställde ner kameran och /släppte/täckte hålet.